Idyll eller ej

Jag lyssnade på Radio X3M här om dagen, och ämnet var sommaren - och om hur det romantiseras.

Den ena kvinnan tyckte att människor planerar mycket till sommaren, och att väntan på sommaren börjar genast då föregående sommar börjar nå sitt slut.  Hon berättade om sin egen erfarenhet, och om hennes sommarplaner.

På hennes sommarlista fanns det en sak hon inte gjort sen barndomsåren, nämligen teltta. Det var något hon saknat, och denhär sommaren skulle hon göra det. Några dagar innan denhär sändningen hade hon då varit och teltta. Hennes tanke var att det skulle vara mysit och hur trevligt som helst, medan sanningen var den att hon hade inte fått sovet för att en stubbe hade stått upp i ryggen på henne.

Hon menar att en grillkväll med vänner ser bättre ut på instagram än var det i verkligheten är. Att bilden visar inte hur man börjar frysa senare mot kvällen och blir uppäten av mygg.

Jaa.. vad tycker ni? Är sommaren idyllisk eller romantiseras det?

Den frågan jag ställer är, vad är idylliskt då? Jag menar, frågar du någon som kämpar för att leva från dag till dag, eller en som har pengar som gräs, så får man ju antagligen totalt olika svar. Och det behöver ju inte vara sådär från olika verkligheter, bara jag och min syster redan kan ha olika svar på dehär.

Men visst, oberoende vad som antas idylliskt av vem, så kan alltid den bilden romantiseras. Det är klart.

Jag medger att många saker, t.o.m vardagliga saker, kan jag se i mitt huvud som super härliga grejjer. Men sen igen, why not?

Jag är realist, men utan en smula optimism imellan, så vad är livet då. Om man kan ge lite färg till vardagliga gråa sysslor, varför inte göra de? Och imellan kanske den romantiserade smulan inte är så långt från sanningen. Det beror ju på hur man ser på saken.

Som exempel... vi tar nu dendär grillkvällen,

Jag väntar helt otroligt mycket på nästa sommar. Vi har ett eget hus, terass som omger huset, stor gård och en grill på den förhöjda terassen. Vi bjöder över människor vi trivs med och grillar och badar bastu.. Kanske man kan ta ett glas rött man smuttar på samtidit man umgås/spelar något.

Hur idylliskt låter inte detdär?

...och varför skulle det inte vara det. Jag menar vad skiljer sej från dessa ord till verkligheten?

Visst, det kan finnas myggor eller börja regna, men det ändrar ju inte på själva grundsakerna. Maten blir inte sämre fast en mygga landar på din hand och sällskapet förändras väl inte fast du hör regnet i bakgrunden. Jag menar, använd myggspray och sitt under tak om det regnar.


Kanske det är romantiserat, men däremot likväl kan det vara precis som det låter - idyllsikt.

Många grejjer romantiseras nog säkert, av både mej, dej och samhället. Sommaren i Finland är ju så kort, så klart man vill måla upp en bild att det är underbar tid. Och jag tycker att det är inget fel med det. Vardagen är fylld med härliga saker och mycket kärlek, men så är den fylld av kakkablöjor, skrik, trotsande, kaos och hundhår som finns ö v e r a l l t. Så kanske man samtidit kan ge sej lite slack från den stenhårda realiteten och måla upp en bild som är olidligt härlig.

Det är bra att drömma och fantisera, men då man målar upp denhär bilden lönar det sej ändå att sänka sina förväntningar till en jordlig nivå.

Exempelvis idag då vi hade en strandag med lillemannen och min familj. Lite simning och plaskande, sedan päikkärit, soltagning och kaffe. Umgänge med de närmaste. Solsken och glädje. Jag anser dethär som megaidyll, och en dag som är super. Men då jag väntade in min syster och mor, och hade en tanke om hur härligt vi skulle ha det, så visste jag att inga enhörningar kommer flyga över en regnbåge.

Dagen blev precis som jag hade tänkt. Inga enhörningar, och inte fullt solsken hela tiden men so what. I min skala fortfarande idylliskt.

Jag vet inte. Svår fråga, och samtidigt säkert omöjlig att svara på. Jag ska ändå våga mej försöka ge något sorts svar. Det är inte varken "Ja, sommartiden romantiseras definitivt" eller "Nej, det är helt klart idylliskt". Mitt svar är:


Det är fast vid attityden!

Stör myggan dej så mycket att den förstör allt annat, ja, då gör den väl det. Men jag skulle föreslå att skit i den lilla surrande saken och njut av det andra. Om stubben i ryggen gör att du inte får sömn, flytta på dej - eller om stubben är 2 meter bred så flytta tältet till en bättre plats. Eller om solen inte är framme konstant på en stranddag, tackla det med något annat. Ta med en bok, kortpacke, boll eller om du har sällskap så umgås helt enkelt istället för att sola dej just den stunden.

Som så många saker här i livet, så anser jag alltså - det är fast vid din egen attityd vad du gör av situationer. Lite lättare att simma igenom livet med bra attityd, än med det motsatta.


- Matilda